Äta

Äta

Konsten att äta lagom

Att gå ner i vikt – det är i grunden en psykologisk fråga. Tänk efter: är du villig avstå från frestelser som är 10 sekunder i munnen och fyra timmar i magen och kanske ett helt liv på höfterna.

 

 

Visste du?

  • Att en tom mage inte är större än en banan, men att den efter en stor måltid kan rymma en liter.
  • Magen har en underbar anpassningsförmåga, men trots detta kan en stor mängd svårsmält föda tillfälligt ställa krav på magen, som den inte klarar av.

Jag har en väninna som har känt sig ”nere” en längre tid och upptäckt till sin förskräckelse att hon hade lagt på hullet, blivit ganska tjock helt enkelt. Hon trodde inte att det i första hand berodde på att hon inte är någon hundraprocentig hälsolevare utan hon har känt sig nervös, ledsen och allmänt nere efter en personlig motgång. På många olika sätt försöker hon stilla värken inom sig. Ett mycket vanligt sätt är just att äta sig bort från den. Jag är orolig, det är nog mat jag behöver - tycks man vilja tro. Hon har börjat ”tröstäta”, äter fel och för mycket. Hon tycker att det är svårt att sluta. Det är inte bara att äta mindre och det rätta – för signalen måste komma inifrån. Och det fungerar inte hur hon än försöker. Hon tycker att hon har kommit in i en ond cirkel och vill ha lite råd.

 

Har man varit med om något sorgligt är sorgearbetet viktigt. Man behöver ta itu med sina känslor och acceptera att de finns. Man behöver prata med sina bästa vänner om det som har hänt. Med nedstämdheten kommer ofta tröstätning, vilket gör att man kan känna sig ännu mer nere. Kanske känns det lättare om man vet att det är kroppens naturliga försvar på nedstämdhet. Man bör även se upp med lågkolhydratbantning. Det finns risker, resultatet brukar bli låga halter av signalsubstansen serotonin. Brist på serotonin gör oss deprimerade.

 

Psykologiskt sett kan man sätta likhetstecken mellan bland annat alkoholism, fetma och nikotinbegär, för den som äter för mycket är lika mycket slav under ”god mat” som alkoholisten och storrökaren under spriten respektive tobaken. Frågan är om inte fler människor dör av fetma än överdriven konsumtion av tobak och alkohol. Fetman sliter nämligen systematiskt på hela kroppen, framförallt på hjärtat och lungor och bara några få kilos övervikt ökar risken för andra sjukdomar och minskar kroppens motståndskraft.

 

Varför äter man för mycket?

Troligen av samma orsak av vilken alkoholisten dricker och rökaren röker, nämligen för att man är i behov av kompensation.

 

Kompensation – för vad?

För den brist på ömhet, kärlek och trygghet som man upplever i sitt liv, den inre oro och det missnöje man känner och den ensamhet man brottas med. Vad flaskan är för alkoholisten och cigaretten för rökaren, det är kakburken och matskåpet för den som tröstäter, för överätandet är för det mesta detsamma som tröstätande. En människa som tröstäter är i allmänhet olycklig och nedstämd och accepterar inte sig själv, utan som har en undermedveten önskan att fly från sig själv, ja kanske till och med att straffa och förstöra sig själv. Förhållandet till maten gör den drabbade förtvivlad och hon klarar inte av att få någon ordning på det. Hon äter av andra skäl än fysisk hunger, t.ex. trötthet, stress eller tristess. Människor utan ätstörningar har också hunger- och mättnadskänslor och använder sig av dem när de ska bestämma sig för när och hur mycket man ska äta. Man äter i allmänhet inte av andra skäl än att man är hungrig och behöver mat för att bli mätt. Man blir tillfredsställd av att äta och ätandet sköter sig självt som att andas och att sova.

 

När hungerkänslorna kommer, vad känner du mera?

Ilska, leda, stress, missnöje med jobbet, förväntan, upphetsning? Att få insikt om de känslorna, särskilt om de kan sammankopplas med en viss händelse, kan hjälpa dig att handskas på ett bättre sätt med dem nästa gång. Mat hjälper bara för stunden, om ens det!

 

Hur kan man komma från tröstätandet – övervikten?

Jag ställer begreppen tröstätande och övervikt bredvid varandra som två skilda begrepp, något som medför att dessa problem också måste angripas på olika sätt. Tröstätandet måste man angripa inifrån, medan övervikten kan bekämpas utifrån. Först när man har angripit tröstätandets problem kan man komma åt överviktens problem – åtminstone blir det på det viset lättare att komma åt övervikten.

 

Det verkar finnas ett samband mellan tröstätandet och en känsla av ensamhet, oföretagsamhet, nedstämdhet, och missnöje med sig själv. Här kan man försöka att göra en hel del själv. Ensamheten kan man försöka byta ut mot mångsamhet – genom att gå med i någon kurs eller åka på en sällskapsresa – oföretagsamhet, passivitet mot aktivitet i form av motion, promenader, gymnastik eller något engagemang i någon förening. Det finns alltid sysselsättning för människor som verkligen vill göra någonting! För att kunna byta ut ensamhet mot mångsamhet, passivitet mot aktivitet, fetma mot slankhet behövs det motivation! Det kanske är just detta som man saknar eller är oklar över.

Papper och penna

Du kan ta fram ett papper och skriva ner vad som talar för en viktminskning och vad som inte gör det. Om du sedan har kommit fram till att du vill gå ner i vikt kan du gå över att bekämpa vikten utifrån. Om man bortser från de personer vars fetma beror på enbart ämnesomsättningsrubbningar finns det för tjocka och överviktiga människor endast en möjlighet att bli av med sin övervikt, nämligen att gå ner i vikt och det så radikalt som möjligt.

 

Tro inte att fetma är en utseendefråga. Om din kropp får mer mat än den behöver kommer den i längden inte att må bra. Du slipper inte ansvaret för din hälsa. Kroppen lurar du inte, och du behöver inte bli förvånad när du upptäcker att du fått diabetes eller högt blodtryck. Ta råd från folk som kan det där med vardaglig, motion och kom ihåg att bra fysisk form är en färskvara som måste förnyas regelbundet!

 

Åldern gör också att det blir svårare att gå ner i vikt eftersom ämnesomsättningen skruvas ner. Om vi inte rör på oss förlorar vi också muskelmassa. Musklerna tar hand om blodsockret och blodkärlen i musklerna bryter ner blodfetter, så det är alltså nödvändigt att träna. Vi kan bygga om vår kropp hela livet - det är aldrig för sent att börja styrketräna. Många drabbas också av stress och sömnbrist vilket frisätter stresshormonet kortisol. Det leder till att fettet lägger sig på buken. Det farligaste fettet är det djupt liggande bukfettet som kan leda till diabetes och högt blodtryck.

 

Själv tror jag inte på att banta med extrema metoder, genom att äta enformig mat. Det är viktigt att titta på sina vardagliga matvanor – vilka tider du äter, vad du äter, hur mycket fett du använder i maten och vilken sorts fett, om du småäter mellan måltiderna eller när du lagar mat.

 

Kan man bli tjock av att banta?

Även om frosseri är den klart största orsaken till övervikt finns det tecken som tyder på att täta bantningsperioder och framför allt hårdbantning kan leda till att kroppen får svårt att anpassa sig till normala matvanor när bantningen är avklarad. Kroppen förstår inte det här med bantning. Kroppens uppgift är att överleva. När den får för lite näring under längre perioder anpassar den sig till den svältkost den får. Den vänjer sig vid att klara sig på mindre och omfördelar energidistributionen så att systemet blir effektivare och mer ekonomiskt.

 

 

Djurexperiment har visat att under långa perioder av mindre mat sjunker ämnesomsättningen med ända upp till 30 procent, då djuren sparar mer energi, och trots att de får mycket små mängder mat lagrar de mer av den födan till fettreserverna i händelse av att läget skulle ytterligare förvärras. Detsamma gäller antagligen för oss människor och i så fall skulle det betyda att många och täta bantningsperioder inte bara är olämpligt för figuren utan också i högsta grad farligt för vår hälsa.

Kropp och Själ

Copyright © - ElisabetB