Förtroende

Förtroende

Förtroende - misstro

Bakom principiell misstänksamhet döljer sig

osäkerhet och livsångest

På samma sätt som "blint" förtroende är detsamma som fullkomlig självuppgivelse, kan alltför stor misstro snabbt urarta i överdriven försiktighet. Det är inte bara i sagorna, som den stygga vargen klär ut sig till en snäll mormor och lurar godtrogna. Även i det verkliga livet missbrukas ofta förtroendet.

 

Vi anförtror oss åt människor och blir förrådda. Vi blir bedragna på vänskap, tillgivenhet, kärlek och materiella ting bara för att vi är alltför lättrogna. Men i motsats till sagan, i vilken den stygga vargen blir dödad, för att rättvisan skall segra, kommer "vargen" för det mesta undan i livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen människa slipper väl helt ifrån att bli bedragen någon gång. Det är en smärtsam upplevelse. Först växer vi visserligen som barn upp omgivna av kärlek, omsorg och fullt förtroende, men denna tidiga barndoms skyddande värld utsätts snart för besvikelser av alla de slag. Barnet upptäcker, att de vuxna ljuger, det blir kanske skrämt av en hund, som det närmar sig i förtroende, det upplever elakheter tillsammans med andra barn.

 

Allt detta medför att barnet senast i skolåldern förlorar sitt förtroende och sin tillit till människorna och världen. Att bli vuxen betyder alltså att barndomens vackra illusioner slås i spillror, man blir besviken och det skapas misstro. Sen uppstår aggression och fiendskap. En fientlig inställning skapas inte bara på grund av att förtroendet rubbats utan även av ogrundad, överdriven misstänksamhet.

Jag har ofta upptäckt, att livet blir svårare än det är för många människor, som är alltför misstänksamma. Utan sunt förtroende går det helt enkelt inte vare sig i äktenskapet, familjen, yrkes och affärslivet eller i politiken. Vad som händer, när misstron tar överhand i politiken, upplever vi ständigt, trots alla "förtroendeväckande åtgärder" finns det många länder i världen, som är misstänksamma, fientliga och aggressiva mot varandra.

 

Hur kan man övervinna misstänksamhet och finna förtroende? Genom att ta risken och själv visa mer förtroende. "Förtroende mot förtroende" är en lag i det mänskliga livet, som måste komma till användning dag för dag. Den som visar förtroende, får även ta emot det. I varje fall får man inte på grund av egna negativa erfarenheter "dra alla människor över en kam". Det råder stor misstänksamhet i vår värld. Många människor misstror andra människor, bara för att de en enda gång blivit besvikna.

Många människor kan helt enkelt inte lösgöra sig, kan inte visa förtroende, bara för att de "till naturen" är rädda, försiktiga, alltså misstänksamma. Även om de ofta upplever tillgivenhet och egentligen inte har anledning att vara misstänksamma. Orsaken till detta, säger psykologerna, är brist på så kallad "urförtroende". Med detta menas den omedvetna men ändå ständigt verkande tilliten till världen och därmed även till sig själv, som skapas i den tidiga spädbarnsåldern av föräldrarnas ömma kärlek och ständiga omsorg. Detta förtroende till andra grundar sig alltid i ett förtroende till sig själv.

 

Den som är utan urförtroende saknar livets fundamentala säkerhet. En sådan människa känner sig alltid osäker, angripen och hotad av andra. För henne är det svårt att visa intimitet i någon form. Hon kan inte öppna sig, vara hjärtlig, förtroendefull, dvs. hon har kontaktsvårigheter. Det finns risk för att en sådan människa lätt isolerar sig och blir en enstöring. Att acceptera sin rädsla och fruktan, men ändå stiga fram på darrande ben, det är mod! Fruktan är bara ytterligare ett ord som borde strykas ur vårt ordförråd.

 

 

Bakom principiell misstänksamhet döljer sig ofta en misstänksamhet gentemot sig själv, en utpräglad osäkerhet och livsångest, som tyvärr inte är så lätt att övervinna på en gång. Det finns mycket som människan kan lära sig, hon kan förändra sig hela livet ut. Det är i alla fall värt ett försök. Den som kan visa förtroende, känner sig sällan ensam. Men förtroende är ingen gåva. Det är något man gör sig förtjänt av.

 

 

Förtroende är viktigt, det behöver ju inte vara kritiklös, blind tro. Den som en gång kämpat sig fram och bestämt sig för att bemöta omvärlden förtroendefullt, kommer att bli förvånad, när hon upptäcker, att den tidigare misstron ofta var orsaken till många svårigheter. Tro på dig själv! Såväl små steg som långa kliv för dig framåt. Ta kontroll över ditt liv och dina tankar och förvandla stötestenar till språngbrädor, antingen det handlar om kärlek, familj, vänskap eller arbetsliv.

 

När framtiden ser ut att vara överväldigande så håll i minnet att det kommer ett ögonblick i sänder. Acceptera dig själv och du får välbehövlig vila, energi och frihet att växa. Ingen kan avisa dig så länge du trivs med dig själv. Vill du omfamna det goda i världen, krama om dina barn.

 

Gamla vanor sitter i, så försök att rubba dem. Världen kan vara en hård plats att leva på, så gör vad du kan för att mjuka upp den. Vänta inte passivt på att världen ska bli bättre, utan inled själv förändringen. Även om du känner att du vill glädja andra, får du inte glömma bort att glädja dig själv ibland. Ångra inte vad som kunde ha varit, utan acceptera och gläd dig åt allt om framtiden bär i sitt sköte. I en värld full av högpresterande bör man komma ihåg att det är okey at vara medelmåttig. Lyckas du inte med en gång bör du försöka sätta upp realistiska mål. Uträtta gärna storverk under din livstid, men glöm inte bort de små nära sakerna. Sträva inte efter att vara bättre än andra. Sträva efter att vara bättre än ditt bästa jag. Att andra inte jublar över dina idéer, betyder inte att du ska lägga dem på hyllan.

Om du misslyckas kan du bli besviken, men om du aldrig försöker

blir du det säkert.

Kropp och Själ

Copyright © - ElisabetB