Harmoni

Harmoni

Harmoni är livskvalitet

Gång på gång möter man människor med en särskilt positiv utstrålning. Hur lyckas de, vad skiljer dem från andra människor? Svaret hittar man snart, kraften finns i dem själva, de lever i harmoni med sig själva och sin omgivning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Harmoni, det betyder inre och yttre samklang, jämvikt, själslig balans, slutligen t.o.m. lycka. Att leva i harmoni med sig själv är viktigast av allt. Den moderna psykologin bygger på detta. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen. Att materiell konsumtion inte gör oss lyckliga, är vi helt medvetna om idag. Det är inte av en slump som förbrukningen av psykofarmaka ökar alltmer. Välfärdsmänniskan lever inte i samklang med sig själv.

Med harmoni menas ett tillstånd av inre balans, en behaglig samverkan av många goda egenskaper till en helhet, till ett harmoniskt väsen. Vårt komplicerade samhälle, oron och vardagens stress utgör en fara för vår inre balans. Dessutom påstår psykologerna, att man inte längre bör sopa konflikter "under mattan" utan diskutera igenom dem, leva ut dem, helst på en gång.

 

Förr sa man: ryck upp dig, ställ inte till bråk, svälj det. Nuförtiden rekommenderar specialisterna att inte hålla tillbaka vrede och ilska utan avreagera sig på en gång.

Teoretiskt är detta råd säkert riktigt, men det skapar komplikationer på arbetsplatsen och i familjen. Om alla ger fritt utlopp åt sin vrede, och det debatteras och analyseras i flera dagar om vem som har rätt, då kan det inte finnas någon harmoni.

På samma sätt som vi bemöter vår omgivning, bemöter vi även oss själva. Harmonin försvinner och tråkigheterna tar över. Inget liv är så okomplicerat och utan konflikter, att harmoni är något självklart och vardagligt. Men det måste inte betyda, att det är omöjligt att uppnå balans, att leva i samklang med sig själv och med andra människor. Men man måste börja med sig själv i båda fallen. Först när vi lever i harmoni med oss själva, kan vi klara av problem och stridigheter, som tränger sig på utifrån.

 

Precis som det finns harmoniska människor, som har en lugn rogivande utstrålning, finns det även orosstiftare, vars kaotiska tankar och känslor smittar av sig på en gång. Ofta njuter dessa människor t.o.m. av att skapa disharmoni. Eftersom de alltid känner sig otillfredsställda med sig själva, unnar de inte heller andra sinnesro. Det är viktigt, att vi inte låter sådana människor provocera oss. I nödfall måste vi gå undan för dem som en sista utväg.

 

Varför harmoni är så sällsynt i vår tid är lätt att förklara. I ett välfärdssamhälle, där alla önskningar tycks gå i uppfyllelse, ställer människan allt högre krav, hon blir mer och mer egocentrisk och egoistisk. Det egoistiska kravet förhåller sig till harmoni, precis som eld till vatten. Harmoni förutsätter överseende, att kunna förlåta, förståelse och att kunna kompromissa.

Förlåtelse

Konsten att kunna förlåta räddar harmonin i ett äktenskap

Harmoni är den största tillgången i ett äktenskap. En harmonisk människa känner sig nöjd och glad. Om det vore lätt att harmoniera, skulle de flesta äktenskap vara lyckliga. Harmoni betyder samklang, själ och ande stämmer överens.

 

Men eftersom vi människor är så olika, hittar man sällan denna fullkomliga samklang. Många äktenskap styrs inte av harmoni utan av motsatsen.

Orsaken är väl framför allt, att det inte alltid är så lätt att klara av vardagens stress, misstag och besvikelser: ibland är vi väldigt lättretade, trötta och stressade och då blir ofta vår omgivning, våra barn, vår partner lidande. Den som försöker hitta orsaken till sitt dåliga humör, sin retlighet, sin aggressivitet upptäcker i de flesta fall, att det ofta är en helt oskyldig, som får lida för något som chefen, en arbetskamrat, en granne eller någon annan förorsakat.

 

Ibland är det faktiskt bara frågan om bagateller. Det värsta är, att man vänjer sig vid det dagliga gnabbet, så att man inte längre lägger märke till hur lätt man blir osams för ingenting. I stället för att göra livet lättare för varandra, gör vi det svårare. Om den så självklara harmonin i början av ett äktenskap försvinner, så bör man försöka göra allt, för att få den återställd. Det är inte så lätt, men det går, om båda kan förlåta. Det är svårt att kunna förlåta, man måste vara stark nog att kunna ta emot en kränkning. Det räcker, att man försöker klarlägga, om nu detta oövertänkta ord eller denna medvetna förolämpning verkligen är så tungt vägande, att man inte kan förlåta den.

 

I de flesta fall är svaret "nej" på den frågan, eftersom man redan nästa dag upptäcker att "förolämpningen" bara är en bagatell. Eftersom vi alla bryter mot vissa samlevnadsregler ibland, måste vi kunna förlåta att även andra gör det. Men det är viktigt, att båda kan förlåta. Det är alltid två personer med i ett gräl. På samma sätt är det bara möjligt att skapa harmoni, om båda verkligen önskar det. Om ett "fredsbeslut" alltid bara kommer till stånd på den svagare partnerns bekostnad, förloras jämvikten. Ingen kan och får bara ta emot. Man måste även kunna ge.

Ingen mänsklig gemenskap kan existera utan överseende. "Jag är ledsen, förlåt mig" eller" Jag menade inte så illa" är ord, som kan skapa under. Vi använder dem alltför sällan och många gånger halvhjärtat. Ofta händer det, att vi bara förlåter till synes. I själva verket belastar vi den andres "skuldkonto", för att sedan kunna ta upp ärendet igen vid nästa stora uppgörelse. Att kunna förlåta är en livsviktig konst. Den som lär sig och utövar denna konst gör livet bra mycket skönare och rikare.

 

Förlåtelse är en känsla av kärlek och välvilja gentemot oss själva och andra som uppstår när vi förnimmer livets natur. Förlåtelse läker sorger och sår. De flesta människor vill bara bli älskade, uppskattade, hörda och förstådda. Att förlåta innebär inte att vi tolererar destruktivt beteende eller samtycker till att bli sårade.

 

Förlåtelse innebär att skapa en attityd som tillåter oss att släppa taget om tidigare och nuvarande ilska och smärta. Att förlåta andra gör oss inte sårbara. Förlåtelse är i stället en själslig styrka. Kärlek kan inte existera där det inte finns förlåtelse. Att inte kunna förlåta försvagar energin i kropp, psyke och själ. När vi håller fast vid gammal smärta och ilska, eller när vi skapar nya sådana känslor, ödslar vi bort denna energi som behövs för att besegra infektioner, övervinna sjukdomar och underlättar våra liv. Om vi vägrar förlåta skadar vi bara oss själva. De murar vi bygger upp utestänger kärlek och sinnesfrid och kastar djupa skuggor över livets ljusare sidor. Förmågan att förlåta är något som uppstår gradvis, med tiden.

 

Men varför vänta?

Vi har inget att förlora men mycket att vinna: vår glädje och vår hälsa. Att hålla fast vid svek och besvikelser - att vägra släppa gammal smärta - lägger hinder på vår väg som vi måste klättra över för att komma vidare. Förlåta röjer vägen för oss. Den befriar oss från det förflutna så att vi kan leva meningsfullt i nuet. Illvilliga ord, bittra tankar och missunnsamma handlingar samlas i kroppen och stör energibalansen, minskar flödet av livsenergi - och skapar situationer där sjukdom frodas.

 

Det spelar ingen roll vad jag

tycker att andra har gjort mig

eller vad jag tror att jag kanske

har gjort dem. Bara genom att

förlåta kan jag bli fullständigt

fri från skuld och rädsla.

Gerald Jampolsky

 

 

Kropp och Själ

Copyright © - ElisabetB