Avund

Avund

Avund förgiftar vårt dagliga liv

 

"Avunden är den svåraste synden av alla; för alla andra synder går ut över en dygd,

medan avunden går ut över alla dygder"

Chaucer

 

Även bibeln säger: avund är roten till allt ont. Avund förgiftar livet för många medmänniskor, avundsjuka kan orsaka mord och är en av människans allra sämsta egenskaper. Liksom svartsjuka, ilska och hat räknas även avundsjuka till de negativa känslor, som vi alla redan upplevt någon gång eller kanske rentav smärtsamt genomlidit.

 

Principiellt är avund negativt, ondskefullt, ödeläggande. Den som någon gång känt avundsjukans heta vågor stiga upp inom sig eller upplevt andra människors aggressiva, sårande missunnsamhet, vet vilken förödande verkan denna känsla kan ha. Avund är en känsla som kan förstöra vänskap, kärlek och relationer.

 

Avundsjuka människor är inte avundsjuka därför att de själva mår dåligt, utan för att andra mår bra. Att jämföra sig med andra, och att vara avundsjuk på andra är ett mycket bra sätt att bli en bitter och outhärdlig människa. Jämförelsen kan bli ett riktigt gift och förvandlas till en typ av avundsjuka som är den värsta och det är missunnsamheten. Den är otäck! Man kan vara missunnsam om någon är vacker eller tjänar mycket pengar till exempel. Men tack vare människors missunnsamhet får man mycket lättare att hitta de personer man vill umgås med.

 

Bara känslan, andra kan ha det bättre än de själva, är outhärdligt. "Avunden talar om vad jag vill ha." I djupaste mening betecknar avund möjligheter som inte förverkligats. De människor däremot, som kan "umgås" med sin egen avundsjuka, har kommit långt: de är ärliga mot sig själva. Det vill säga, de är villiga att se och acceptera sina egna svagheter. Denna förmåga att kunna vara ärlig mot sig själv, utlöser just det, som är så svårt för en avundsjuk människa: att unna andra något.

 

Detta att kunna unna en annan människa något betyder inte alls, att man inte även själv skulle vilja äga det, som är så avundsvärt. Att öppet medge att någon är avundsvärd, frigör uteslutande positiva krafter: aktivitet och kreativitet. Tanken "Även jag vill uppnå det, som den andre uppnått," kan ge ny kraft och inspiration.

 

 

Den som markerar sin avundsjuka och bara är missunnsam, som alltid tänker och reagerar negativt, behöver inte beklaga sig, om andra drar sig tillbaka och håller sig borta. En sådan människa saknar positiv utstrålning och är inte ett dugg tilldragande. Avund stöter ifrån, en avundsjuk människa undviker man, hon isoleras. Enbart det borde vara anledning nog att bekämpa avundsjuka.

 

"Avund fräter där hon bor. Den avundsjuke lider själv mest av sin avund"

Jag har träffat många människor i mitt liv, som var fria från avund, missunnsamhet och misstro. Sådana människor erkänner utan avund att andra är duktiga och framgångsrika och även att de kanske är lyckligare. Denna känsla "jag är missgynnad," som gör oss så avundsjuka, är främmande för dem. Att ha dem som vänner är en gåva. De är uppbyggande och ärliga mot sig och sina medmänniskor. Det är en glädje att umgås med dem. Det gäller att söka sig till unnande, glada människor som är vackra inuti. Det gäller att välja det positiva, man får så himla roligt då!

 

Andra har det alltid bättre

Andra lever starkara och dugliga liv

Andra lyckas med sina äktenskap

Andra är alltid framgångsrika

Andra har stark kontakt med verkligheten

Andra kan alltid lösa sina problem

Andra har det alltid bättre

Ingen har sådana problem som jag

Ingen är så oduglig som jag

Ingen trasslar till sitt liv som jag

Ingen misslyckas så ofta som jag

Ingen är så hjälplös som jag

Peter Curman

Svartsjuka

Svartsjuka är en annan sjuka som uppstår av rädsla. Man är rädd att förlora den man älskar. Denna rädsla följer oss hela livet från tidigaste barndom. Även småbarn kan bli svartsjuka, när de tror sig vara tvungna att dela mammas kärlek med pappa eller syskon. Att svartsjuka spelar en viss roll redan i förskolan och i skolan är bekant.

Att försöka vinna kärlek och uppmärksamhet är mänskligt. Men när denna "iver" blir ett "begär", då har det gått för långt. Vad är egentligen svartsjuka? I första hand har den sin grund i en personlig osäkerhet, vars orsaker i de flesta fall härstammar från barndomen. En svartsjuk människa saknar förtroende, tvivlar på den andres trohet, är rädd att mista den hon älskar.

 

Redan i tidig ålder upplever barnet pappans och mammans ömhet. I denna trygghetskänsla utvecklas det så kallade urförtroendet. Om barnet inte får tillräckligt med kärlek och ömhet, kan denna känsla inte uppstå. Det lider sen hela livet av mindervärdeskänslor, som mycket ofta medför överdriven svartsjuka senare i livet.

 

Lyckligtvis vet dagens föräldrar om, hur viktigt det är, att deras barn får tillräckligt med kärlek, så att detta självförtroende, som de så väl behöver i livets alla situationer, kan utvecklas.

Psykologerna anser att svartsjuka är en följd av för höga äganderättskrav. En svartsjuk människa vill äga den andra helt och hållet och är sällan beredd, att först själv skapa förutsättningar för trohet, nämligen ömsesidigt förtroende.

Ingen förskonas från svartsjuka. Den är en spontan känsla, som är svår att övervinna, inte ens med förnuft. Genom att t.ex. försöka förstå, att dessa anspråk på att helt och hållet äga en annan människa, aldrig kan gå i uppfyllelse. Absolut trohet mellan två människor kan man inte kräva.

 

Det kan aldrig sägas för ofta, förtroende är det allra viktigaste. Den som har förtroende, tvivlar inte, förtroende är grundpelaren i varje gemenskap. Detta förtroende bör man inte sätta på spel genom att t.ex. göra den andra partnern svartsjuk med avsikt, för att sedan kunna lägga beslag på honom ännu mer. Det slår nästan jämt fel.

 

Den som verkligen har anledning att vara svartsjuk, måste få vara det. Ett förtroligt samtal kan hjälpa dem båda. Har svartsjukan emellertid redan gått så långt, att den bara vill förstöra och det inte tycks finnas någon möjlighet att klarlägga situationen, då kan livet bli ett helvete. Hur långt svartsjukan kan driva en människa - i värsta fall till självmord och mord - kan vi nästan dagligen läsa om i tidningarna.

 

Så långt får det inte gå. Om en människa inte ser någon utväg ur denna fruktansvärda situation, måste hon söka hjälp. Den som inte finner denna hjälp i sin närmaste omgivning, kan få hjälp på den psykiatriska öppenvården, som har stor erfarenhet, eftersom de dagligen konfronteras med andra människors lidande. Ingen skall tänka "det finns ingen som kan hjälpa mig". Det finns alltid en utväg, även ur den mest förtvivlade situation.

 

"Svartsjukan föds alltid samtidigt

med kärleken, men den dör inte

alltid samtidigt med den".

La Rochefoucauld

 

 

Kropp och Själ

Copyright © - ElisabetB