Stöd

Stöd och krav

Det finns lagar och avtal som markerar gränser för det tillåtna respektive det otillåtna drickandet i samhället. Det finns regler för rattonykterhet, åldersgränser för köp av alkohol etc. Men vi lyder också under en rad oskrivna lagar som är en del av vår kultur. Det är socialt accepterat att dricka sprit i vårt samhälle och det finns t.o.m. en glamoriserad attityd till alkohol och drickande. Uppskattning och acceptans förbyts emellertid till förakt och fördömande gentemot den som dricker för mycket, för ofta och vid olämpliga tillfällen. Det går en knivskarp gräns mellan det socialt accepterande drickandet och missbruket.

I grunden är gränsen mellan bruk och missbruk flytande. Att utveckla ett missbruk är en lång process, om alltid tar vägen över ett måttligt drickande. En missbrukare dricker av samma skäl som alla andra och har hämtat sina attityder till alkohol och berusning från samma kultur som alla andra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skillnaden är att alkoholmissbrukaren dricker så mycket och så ofta att alkoholen blivit ett problem i sig. Alkoholmissbrukaren har förlorat, eller håller på att förlora kontrollen över sitt drickande.

 

Kända och dolda missbrukare

Alkoholmissbrukare - vilka är de? Många föredrar att tänka på de utslagna alkoholisterna som sitter på parkbänken vid systembolaget och dricker ur flaskan. Andra tänker på rattfylleristerna vi läser om i tidningarna. Dessa alkoholister tillhör den lilla gruppen kända missbrukare. Den allra största gruppen missbrukare finns mitt ibland oss. De har arbete, bostad och familj. De är dolda.

 

De är inte dolda för alla. Bara i undantagsfall kan de dölja sitt missbruk för familjen, släkten, vännerna och arbetskamraterna. På arbetsplatsen har man t.ex. sett hur personen sakta men säkert förändrats; blivit alltmer osäker, tappat självförtroendet, blivit lättirriterad och dragit sig undan kontakt. Arbetet missköts. Återkommande sjukskrivningar och upprepade sena avkomster är andra signaler om att allt inte står rätt till. Missbruk är svårt att dölja. Det är omgivningens reaktioner - eller snarare brist på reaktioner - som gör att missbruk kan gå långt innan något händer.

 

Gummibandstoleransen

I vårt samhälle är det en dygd att vara sansad, behärskad och effektiv. Personliga problem, talar man inte gärna med andra om. Känslor av vanmakt, ensamhet och ångest försöker man dölja. Utåt gäller det att försöka behålla skenet av att vara stark och ambitiös för att hänga med. Utifrån de krav på karriär och framgång som är normgivande i samhället följer känslor av skam och otillräcklighet hos dom som inte orkar leva upp till kraven.

 

Rädslan för utstötning och stopp i karriären gör att många anställda med alkoholproblem i det längsta försöker hålla masken. De gör allt för att dölja sitt missbruk och lever i ständig skräck för att bli avslöjade. Ofta r missbruket känt för arbetskamrater och chefer. Det är dock alltför vanligt att ingen vågar eller vill ingripa mot missbruket. Man vill inte se. Chefer och arbetskamrater gömmer sig bakom en fasad av falsk tolerans och lojalitet mot den missbrukande kamraten.

Man talar om, men inte med, missbrukaren och resultatet blir en missriktad gummibandstolerans. Man accepterar, tolererar och förstår, ända till den dagen då förståelsen och tålamodet är slut. Det blir som ett gummiband som dras ut till bristningsgränsen och sedan går av med en smäll - utan möjlighet att repareras. När dimridån skingras står missbrukaren där, förbryllad. Eftersom ingen sagt något, så har han levt i tron att ingen visste något.

 

Inom arbetslivet finns ingen flytande gräns mellan bruk och missbruk. Allt bruk av alkohol på arbetsplatsen är missbruk. Arbetsplatsen måste vara en alkoholfri zon. Det finns många skäl för en sådan hållning:

På arbetsplatsen kan en alkoholist ställa till med stor skada. Inte bara för sig själv, utan också för andra. Och inte bara rent säkerhetsmässigt utan framförallt socialt. Det är inte roligt att vara på samma arbetsplats som en som missköter sig och därmed blir en belastning för alla andra. Detta är ett skäl så gott som något att reagera snabbt och säga ifrån. Alla tjänar på det.

 

Kvinnor och missbruk

Alkoholmissbrukande kvinnor bryter mot rader av normer och värderingar i samhället. Det är ingen skam för "en riktig karl" att vara full någon gång, men däremot för en kvinna. Därför döljer kvinnor sitt missbruk ännu mer än män. Kvinnor dricker ensamma i högre grad.

 

Arbetsplatsen - en del av det sociala skyddsnätet

Alkohol kan inte accepteras på arbetsplatsen, däremot måste människan bakom missbruket både tolereras och stödjas av chefer och arbetskamrater. Med ett klimat som stimulerar engagemang och aktiva satsningar finns det stora möjligheter att göra något åt alkoholproblemen. Den missbrukare som har sitt arbete kvar, har en god prognos. Arbetet och arbetskamraterna är en viktig del av det sociala skyddsnätet kring missbrukaren. Arbetet utgör samtidigt en motkraft inom missbrukaren, vilket hjälper till att hålla alkoholen stången. För många är arbetet den absolut sista utposten före total utslagning och ensamhet.

 

Arbetets värde

Arbete är en central del av en människans totala livssituation. Arbetet är inte bara ett medel att försörja sig, utan också en bas för identitet och grupptillhörighet. I vårt samhälle är arbetet grundläggande för hur man värderas och hur man värderar sig själv. Till arbetet hör arbetsgemenskap; en arbetsplats ger unika möjligheter till kontakter. Alla uppfattas som en del av arbetsplatsens kollektiv. Den som förlorar sin plats på arbetsmarknaden förlorar - förutom kontakterna med arbetskamraterna - viktiga delar av sin sociala identitet och sin självkänsla. Missbrukare är - eller blir - ofta ensamma människor. Gemenskapen på arbetsplatsen blir viktigare för dem än för de flesta andra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kamratstöd

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Insatser från arbetskamrater bör kanske vara inriktade på att motivera den som dricker för mycket att ta itu med sina problem och söka hjälp. På en arbetsplats är det inte vård eller behandling som ska ges utan medmänskligt stöd. Arbetskamrater kan ge ett nära och personligt stöd till den kamrat det gäller och utifrån dennes speciella situation. En kamrat behöver inte ha en diagnos för att hjälpa. Att prata om svårigheter i ett tidigt skede är ofta ett bra sätt att komma tillrätta med problem innan de blivit riktigt stora. Men även för en kamrat kan det vara svårt att prata med en missbrukare om dennes problem.

 

  • Hur gör man?
  • Tänk om han/hon blir arg!
  • Tänk om jag har fel!

 

Om man misstänker att en kamrat har alkoholproblem har man nästan alltid rätt och om man skulle ha fel, då är skadan trots allt inte större än att en ursäkt hjälper. Det största fel man kan göra är trots allt att göra ingenting.

 

Samtal - ett sätt att hjälpa

Sett ur arbetsplatsens synvinkel är alkoholmissbruk hos en anställd ett problem som måste lösas. Ur missbrukarens synvinkel är anställningen en tillgång. De missbrukare som har sitt sociala skyddsnät kvar kan även de ha ett långt utvecklat beroende. För rehabiliteringen är det av stor vikt att det finns ett socialt skyddsnät kvar. Ett tidigare ingripande ger de bästa förutsättningarna för att komma tillrätta med missbruket. Det är därför viktigt att inte låta det gå för långt innan man reagerar.

 

Samtal är ett ingripande och ett sätt att hjälpa. Jag tycker att det är chefens uppgift att konfrontera den anställde med de svårigheter som har blivit uppdagade på arbetsplatsen. Samtal kan vara spontana eller planerade. I samtalet med den anställde bör kanske stöd formuleras tillsammans med krav. Tydlighet och öppenhet är viktigt. Den som uppträder påverkad på arbetsplatsen ska inte vara kvar där, utan tas omhand på det sätt situationen kräver, t.ex. få hjälp med att komma hem eller hjälp till vård. Uppträder någon berusad på arbetsplatsen kan man utgå från att personen har alkoholproblem och samtalet ska då handla om detta. Avslöjandet är det första steget på väg tillbaka. Upptäckten är en varningssignal för missbrukaren som nu inser att han inte längre kan gömma sig. Han/hon ställs inför en valsituation: Åt vilket håll ska han/hon gå?

Kropp och Själ

Copyright © - ElisabetB