Kärlek

Kärlek

"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Alla bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig."

KÄRLEKENS HÖGA VISA, FÖRSTA KORINTER BREVET

 

Kärleken är det som berör oss människor allra djupast. Kärleken har många ansikten, men en sak har de alla gemensamt, den grundas på ett ömsesidigt givande och tagande. Det finns lika många sorters kärlek som det finns relationer, men i grund och botten är de alla besläktade. Vår förmåga att bli förälskade bygger på våra erfarenheter av kärlek mellan barn och föräldrar, vår inställning till medmänsklig kärlek och vår förmåga att älska oss själva.

 

I kärleken kan man finna kraft att förändra sig själv och sin tillvaro till något mer levande. Det kan och ska ta tid. Vad vi kan få och ge är en mogen kärlek som kräver anpassning och respekt. En kärlek mellan jämlikar som ger många chanser till utveckling.

Förälskad kan man bli, när man hungrig går omkring och längtar efter närhet och ömhet och träffar någon med samma behov. Någon som i viss mån motsvarar ens inre och yttre drömbild av partner. Förälskelsen kan övergå i kärlek om man har haft tur och verkligen mött någon som man passar ihop med. På det viset kan man skapa en relation, som bygger på ömsesidig aktning, respekt, sensualism och utveckling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi talar om förälskelse rör vi oss på flera olika nivåer. När man är förälskad känns det i hela kroppen. En förälskad människa sover sällan särskilt djupt och glömmer ofta bort att äta. Är ganska förvirrad, ja, nästan förhäxad. Det ligger något smått desperat och på samma gång underbart i den här känslan. Hormonerna rusar runt i kroppen och man känner sig extremt upprymd. Tillståndet kan kännas som rena snurren, det kommer olämpligt, och man har egentligen inte tid med det här. Men ändå vill man inte att det ska gå över. Kärleken är ett gåtfullt väsen. Vi kan bara göra vårt bästa för att få en relation att fungera.

 

Förälskelse är ett av de starkaste känslotillstånd man kan uppleva. Men kärlek kan också gränsa till galenskap. Vem har inte gjort saker på grund av kärlek – lycklig eller olycklig – som man aldrig skulle ha gjort annars? Kärlek liknar mental galenskap – ett medicinskt tillstånd. Det menar den brittiske psykologen Frank Tallis. Jag håller med honom, jag arbetar själv med psykiskt sjuka människor och symtomen liknar de som kännetecknar tvångssyndrom och depression. Alla har väl upplevt hur kroppen reagerar när man ser någon som man är förälskad i – man får hjärtklappning, svårt att andas, blir darrig i benen. Det är fysiska reaktioner som påminner om panikångest.

 

Förälskelsen får saker och ting att hända. På gott och ont får man väl säga. Förälskelsen är en skör balansgång mellan nödvändig utveckling och komplett galenskap. Hormonellt innebär förälskelsen en väldig kraftig stimulering av lyckokänslorna, bland annat genom hormonet dopamin. I takt med att känslorna svallar, ökar dopaminet i kroppen och det är helt naturligt att tappa sans och vett. Dopamin är ju en del av hjärnans belöningssystem och som verkar väldigt effektivt hos personer med missbruk.

Forskning visar att den emotionella kraschen när ett förhållande tar slut liknar den som en amfetaminberoende person får när drogen går ur kroppen. Nivån av det amfetaminliknande ämnet fenyletylamin – som är inblandat i den kick man upplever när man är förälskad – sjunker i kroppen när man blir lämnad av den man älskar. Det är ju förbryllande att så många upplever kärlek som något obehagligt och ändå fortsätter att bli kära. En sund människa undviker ju som regel saker förknippade med obehag. När det gäller kärlek pågår ett komplex biokemiskt spel i våra hjärnor. Den känslomässiga berg och dalbana som kära personer upplever har mycket gemensamt med manodepressiv sjukdom.

Biokemin kan spela oss ett spratt när vi har sex. Närheten skapar ett kemiskt beroende snarare än ett psykologiskt och vi binds omedvetet vid den andra personen. Varaktig kärlek byggs på ömsesidig förståelse, en själslig intimitet mer än en kroppslig. Sedan kommer den sexuella närheten som en naturlig följd. Trots att vi vet mer om sex än någonsin tidigare, lever många gamla myter kvar. Inte minst när det gäller sex i medelåldern. Både män och kvinnor kan tappa lusten, men män vill inte gärna erkänna det. Män tror ofta att de har problem, när penis inte blir lika styv som när de var 20. Men det handlar bara om en naturlig kroppslig förändring. De flesta 50-åringar har upplevt impotens någon gång. Men det behöver inte vara något bestående. Friska, fysiskt och sexuellt aktiva män kan få stånd i hög ålder.

 

Som tonåringar lärde vi oss att ”förspel” betydde kyssar och smek. I medelåldern behöver männen beröring, kyssar och smek lika mycket som vi kvinnor för att de ska få stånd. Men det behöver inte alltid leda till samlag. Sex är så mycket mer än bara samlag. Kvinnans kropp måste också väckas. Kvinnan är mycket hudkänslig och har stort behov av beröring. Ländryggen är översållad med njutningscensorer som direkt påverkar lusten. Och det finns garanterat inte en enda kvinna som inte älskar att bli smekt och kysst i nacken. Ett faktum som ni män bör ta lärdom av och utnyttja – det är en underbar väg in i den sensuella världen.

Livsglädje ger lust

Det är helt klart att entusiasm för livet, arbetet, någon hobby osv. gör oss mer passionerade. Livsglädje medför lusta i sovrummet. De unga kan ha sex oavsett vad som pågår i livet, men det kan sällan vi. Den som förlorat sin entusiasm får allt mindre intresse för arbete, familj och relationer. Det går längre och längre tid mellan samlagen och därför längtar de mindre och mindre efter sex. De som känner så, måste få sin livslust tillbaka. Vissa människor förlorar entusiasmen som ett resultat av förlorad optimism. De har låtit negativa erfarenheter, svårigheter och motgångar tagit över.

 

Bättre med åren

Många långvariga förhållanden fungerar utmärkt, trots att erotiken inte är en huvudsak. Det är istället vänskapen, tryggheten, barnen och de gemensamma vännerna som är det sammanhållande kittet. Det är helt orealistiskt att vänta sig en ständig häftighet i sexlivet. De flesta människor – antingen de lever som par eller ej – har längre eller kortare uppehåll. Det är inget konstigt med det. Problem blir det först om den ena vill, men inte den andra.

 

Ömsesidig respekt är viktigt för sexuellt välbefinnande. Värme och innerlighet leder fram till ett bra sexliv. Ge varandra mer tid och uppmärksamhet. Kärleken är inte ett projekt, den är en nåd att ta tillvara. Åren efter 50 är de bästa; vi vet vad vi vill ha, vi kan be om det. Och vi vet vad vi kan ge, och vi gör det. Man blir tydligare, modigare och friare.

Sex blir bättre när vi blir äldre. Det är kanske lite långsammare, lite torrare – men bättre. Vi kan ta tid på oss. För honom är det inte längre så viktigt att prestera, han tar sig tid att älska dig också. De unga männen älskar sin egen virilitet. Den äldre mannen älskar sin kvinna.

Njut av varandra - och livet tillsammans

Om man har varit tillsammans med samma människa i mer än trettio år kanske man tycker att vi inte är lika passionerade, har lika roligt eller är lika spontana som förr. Då är det dags att se vad det går att göra åt den saken. Jag avskyr damtidningar som uppmuntrar kvinnor att sätta fart på sin partner genom att ta på sig spetsunderkläder och stark parfym och laga hans favoritmat. Man känner sig nog ganska löjlig och han tror nog att man har blivit galen.

Alla par behöver gemensamma projekt. Barn, barn - barn, segling, golf, hus - och sex.

 

I en bra relation ersätts de egenskaper som höll paret samman från början - lust, nyhetens behag, spänning - med nya saker - föräldraskap, vänskap, omsorg, delade intressen, gemensamma erfarenheter. Det går inte att få båda delarna, men det som kommer med tiden är definitivt bättre. Det finns inget förhållande som är perfekt hela tiden, utan det handlar om att kompromissa. Man måste inse att man är två olika individer som inte alltid kan vara överens och lära sig reda ut problemen i stället för att ge upp. Om någon alltid finns vid ens sida är det lätt att börja ta honom eller henne för given. Kom ihåg att ett långt, nära förhållande är något man ska ta vara på. Det är så lätt att mista det på grund av vårdslöshet och så svårt att ersätta det.

 

Alla relationer behöver underhållas, vattnas och gödslas

  • Gör roliga saker ihop. Jag tror att man ska pröva på saker man aldrig har gjort förut.

 

  • Gör saker på egen hand med jämna mellanrum. För att hålla äktenskapet levande och fritt från tristess måste man ha sina egna intressen.

 

  • Många par är tillsammans jämt - och sedan undrar de varför de känner sig uttråkade.

 

  • Stanna inte i utvecklingen.

 

  • Håll er i form och planera er tid väl, så att ni inte båda två faller ihop av trötthet när ni ska gå och lägga er

 

  • Lev glädjerikt och lustfyllt

 

Många människor lever ensamma, söker inte parrelation. Mitt i livet vet vi att det finns många olika sorters kärlek; till barn och barnbarn, vänner och olika intressen. Man måste inte leva ihop med någon för att tillvaron ska få mening. Glädje, lust, närhet och umgänge med människor vi tycker om är något av det som kan ladda vårt inre batteri och ge mängder av nya resurser. Upptäck och ta vara på allt det som gör livet rikare och ger tillvaron nya dimensioner. Relationer blir vad vi gör dem till. I en relation med stor närhet och känslomässig kontakt flödar energierna fritt, vilket hjälper till att skapa en bättre hälsa. Forskningen har visat att de som har nära relationer lever betydligt längre.

 

Stabila sexuella förhållanden

Glöm aldrig att det bästa sexlivet skapas av en livslång inlärningsprocess. Människor förändras och växer och kärlek, ömhet, sensualism och erotik förändras i olika åldrar och tidsperioder. Om man tillåter sig själv att fullt ut njuta av sin sexualitet och är villig att arbeta med denna inlärningsprocess, kommer vårt sexliv att bli bättre och bättre. Men utmaningen är att hålla kärleken och det positiva flödet vid liv även i ett längre förhållande.

 

 

 

Passion

Ibland spelar hjärtat oss ett spratt. Intensiva känslor uppstår plötsligt och det sker en kollaps av barriärer mellan två främlingar, där inget stämmer mer än den intensivt brinnande låga. Det är passionen som våldsamt flammat upp. När den inte lugnar ner sig till en stilla glöd, utan fortsätter brinna av begär och besatthet, kan den vara omöjlig att leva med.

Passionen slår ner som kärlek vid första ögonkastet. De två som drabbas kan vara främlingar för varandra. De är fast innan de ens vet vad de heter. De kan t.o.m. hinna kyssas innan de presenterar sig. Som två poler av en magnet har de dragits till varandra. Passionen river allt motstånd och båda parter som drabbas blir blinda för allt annat än att uppfylla detta begär. Det kan finnas ett ögonblick av normaliserande innan hettan sätter in. Man förstår inte vad som händer. Man tycker att det här inte är riktigt klokt! Det kan också kännas som en elektrisk stöt vid beröring. Hela kroppen vaknar och sedan är det som om blicken inte stannar vid ögat utan berör själen.

 

En befrielse från ansvar – ja så beskriver de flesta som drabbats av passionen detta tillstånd. Ansvarsfriheten kan ta sig olika skepnader. Lusten att bryta upp från allt och skapa en ny fantastisk tillvaro tillsammans finns där. En känsla av att bli en till 100 procent levande människa där nuet är förhärskande är en del av berusningen. Men det finns ett uppvaknande, en ”kärleksbaksmälla”. Så talar den krassa verkligheten om känslor och passion. Det har forskats även om detta. Och man vet att den hänryckande kärleken blommar allra starkast så länge det finns lite främlingskap kvar. Fantasin får fylla ut och det som projiceras blir så fantastiskt och perfekt. Det okända är lockande och nyfikenheten på det ännu ej upptäckta så stor. Det är inte alltid passionen går att leva med. När den inte lägger sig till en lugn kärlek utan fortsätter att brinna i begär och besatthet är den svår att hantera i en vardag. (Barbro Lennéer-Axelson skriver om passion i sin bok ”Kärlek”)

 

Kär vid 50

En kropp med skavanker blir vacker när den är älskad.

När man blir medelålders är man nog mera kritisk först när man träffar en människa. Men när man väl bestämt sig för honom eller henne, är man mer tolerant. Kärleken kommer ju inte som en skänk från ovan, man måste jobba på den. När man är äldre är man mer villig att göra det. Man lyssnar på varandra, är mer förlåtande. När man är ung tror man att kärleken löser allt. När man är äldre vet man att det inte är så. Man lär sig varandras styrkor och svagheter. Man får mer och mer gemensam historia, fler och fler minnen. Det svetsar ihop. Vi blir inte känslomässigt avtrubbade för att vi blir äldre. Tvärtom kan ålder och erfarenhet göra känslolivet rikare och mer intensivt. Passion är sannerligen inget som bara hör ungdomen till. Vi får inte glömma att bejaka de passionerade ögonblick som finns även i de mest stadgade relationer. Någonstans har vi gömt undan hettan, minnet av vår förälskelse. Det kan komma fram i drömmar eller dyka upp i vardagliga situationer. Känslor som dyker upp ”bara just nu”. Ta vara på de små ögonblicken! Kärlek tar ibland tid, och vi människor behöver först känna trygghet och säkerhet innan vi släpper loss sexuellt och passionen tar över.

 

Kropp och Själ

Copyright © - ElisabetB